Värdshusets Väktare – En Familjesaga
Nutid – Erik Lindström
Det är en sen kväll på värdshuset Tre Kronor. Erik Lindström, fjärde generationens ägare, torkar av det sista glaset efter en livlig kväll. Han funderar över att det snart är 150 år sedan hans gammelfarfar Magnus först öppnade dörrarna. Medan han släcker lamporna i baren börjar den välbekanta känslan krypa över honom – den där känslan när skymningen mellan nu och då tunnas ut.
1873 – Magnus Lindström
Magnus var en ung snickare som kom till den växande hamnstaden med stora drömmar. Han såg potentialen i det fallfärdiga huset vid hamnen och lade varenda krona han ägde på att förvandla det till ett värdshus. Det var här han skulle möta Kristina, en pilgift servitris vars röst kunde tysta hela lokalen när hon sjöng de gamla visorna.
1890-talet – Den Gyllene Eran
Under Magnus och Kristinas tid blev Tre Kronor känt som platsen där sjömän, hantverkare och handelsmän möttes. Deras son Anders växte upp bland historierna som delades över ölstop och brännvinsglas. Det var också då den märkliga traditionen började – hur Magnus ibland kunde ses samtala med någon som inte fanns där, leende och nickande som om han delade en hemlighet med själva tiden.
1920-talet – Anders Lindström
Anders tog över efter sin far med samma känsla för värdskap och historierna. Det var under hans tid som värdshuset överlevde både prohibition och depression genom att vara en samlingspunkt för stadens arbetare och deras familjer. Hans fru Maria införde traditionen med söndagsmiddagar som lockade folk från hela trakten.
1950-talet – Gustav och Elin Lindström
Gustav, Anders son, moderniserade stället försiktigt. Han balanserade tradition med förnyelse och det var under hans tid som de legendariska musikkvällarna började. Hans fru Elin var en varm och närvarande själ. Hon älskade historierna lika mycket som sin make, och hennes mjuka stämma bar genom salongen när hon sjöng gamla visor för barn och barnbarn. Det var hon som skrev visan "En mors berättelse" och sjöng den för dottern Sofia vid bardisken, medan bilderna av släkten blänkte i skenet från lyktorna.
1980-talet – Sofia Lindström
Sofia blev den första kvinnliga ägaren av Tre Kronor. Hon kämpade för att bevara värdshusets själ när staden ville riva det för att bygga moderna kontorskomplex. Det var hennes passion för platsens historia och betydelse som räddade det, och hennes son Erik växte upp med hennes berättelser – och sin mormor Elins sång – om alla generationer som vandrat genom dessa rum.
Nutid – Fortsättningen
Erik står nu i det tomma värdshuset. Han vet att om han väntar tillräckligt länge kommer gammelfarfar Magnus att dyka upp, precis som han gjorde för hans mor Sofia, och hennes far Gustav före henne. Och kanske, en dag, kommer också hans egen mormor att sitta där i skymningsljuset – så som hennes mamma en gång gjorde – och nynna visan som förbinder dem alla:
Som jag nu ger till dig
Om kärlek, hopp och drömmar
Som lever än idag..."